...Och detta vilddjur förmår alla, både stora och små, rika och fattiga, fria och trälar att låta giva sig ett märke på högra handen, så att ingen får vare sig köpa eller sälja något utom det som är märkt med vilddjurets namn eller dess tal - och dess tal är 666. (Johannes uppenbarelse, kap. 13, vers 16)
I en karavan vandrade de framåt på vägen som ledde upp genom landet. Det var de bannlysta och utstötta ur samhället - de som hade vägrat anta vilddjurets märke. Somliga färdades på cykel, andra på något som liknade en sparkstötting men med hjul under medarna. Den unga generationen susade fram på skateboard. Många gick bara med en ryggsäck som packning - de hade tagit med sig det allra nödvändigaste. I packningen fanns tältet, som de slog upp när de vilade. Målet för deras vandring var en ekoby i norr. Där skulle alla utstötta samlas för att bygga upp en by där de kunde leva tillsammans i frihet, odla ekologiskt - hjälpa varandra.
Alyssia stannade till - hon var i tredje månaden och mådde inte särskilt bra. Hon satte sig ned på den lilla pallen som fanns på fordonet. Hennes man hade gått en bit därifrån för att hjälpa en gammal kvinna som hade svimmat. Hennes man var läkare och sådana behövdes i den här byn. De kom från många olika yrkesgrupper - ingenjörer, tekniker, lärare, kockar, snickare och sjuksköterskor - för att nämna några.
Alyssia kunde inte hålla tillbaka tårarna som rann ned på hennes kinder - hon hade i all hast fått lämna sina gamla föräldrar kvar i staden. De orkade inte följa med i karavanen utan hade därför tvingats acceptera vilddjurets märke på handen - ett mikrochip eller en streckkod som alla medborgare som ville inordna sig i det maktfullkomliga samhället, måste införa under huden på handen.
´*•.¸¸.•*´`*•.¸¸.•*´¯`*•.¸¸.•*´`*•.¸¸.•*´
Året var 2015 - och det började med att en dag när Alyssia kom hem från sitt arbete och öppnade posten på datorn fann hon där ett brev från en myndighet - ett dekret - som uppmanade alla medborgare att ”vaccinera” sig, som de kallade det. De skulle förses med ett märke på handen, en ny identitet, som i princip fungerade som ett personnummer men tyvärr även som en fotboja. Denna identitet var kopplad till en satellit men även till den stora Centraldatorn i Bryssel (Centraldatorn = Vilddjuret). Den som erhållit detta märke var kontrollerad varje minut, varje dag för resten av livet. Med detta chip skulle alla vara fullvärdiga medborgare i en maktfullkomlig totalitär stat. Det hade länge pågått en kampanj från EU-parlamentet om att befolkningen inom alla medlemsländer måste förses med ett chip på handen. Deras stående argument var att det var för individens bästa, ja, det fanns ingen ände på alla fördelar med detta chip skulle ha för människorna.
Många aningslösa och naiva ifrågasatte aldrig STOREBRORS översvallande välvilja om medborgarna, utan de trodde att denna stora maktapparat visste vad som var bäst. De anade inte att bakom allt det vackra talet låg en dold plan. En rent djävulsk plan.
EU - eller Vilddjuret som det kallades i Europa - hade vid den här tiden tagit makten över alla medlemsländers regeringar. Varje lands regering var endast en låtsasregering - de var marionetter som dansade efter Vilddjurets pipa. Själva trodde de att de hade folkets stöd, men folket hade så gott som förbjudits att demonstrera och folkets röster var endast ett eko av indoktrineringen. Till en början fogade de sig i alla dekret - tills den dagen då chippet infördes.
Hela världen låg vid den här tiden under en VÄRLDSREGERING - en diktatur som var mer sofistikerad, eftersom inga direkta hot förekom, utan de styrde människorna med tankekontroll.
Chippet hade införts som en identitetshandling över hela världen. I Europa var alla kopplade till den stora Centraldatorn i Bryssel. Om någon chipmärkt inte anpassade sig efter Vilddjurets dekret, kunde denne dödas från Centraldatorn - chippet dödade dem. Medan man från högsta ort kategoriskt förnekade allt. Oftast dog dessa i hjärtinfarkt, eftersom chippet hade påverkat hjärtat i den riktningen. På högsta ort trodde man att denna hemlighet var förborgad inom de slutna murarna. Men ingenting kan i längden hållas hemligt. Från mun till mun viskades det om Vilddjurets framfart. Många EU- trogna bävade för vad som skulle komma härnäst, och många av dem hoppade av, när de till sist hade upptäckt hur de hade manipulerats in i detta parlament.
Den ena efter den andra av de medborgare som hade accepterat chippet såg varåt det lutade och ångrade sig bittert. De fick höra talas om folk som flydde från stan, och ville därför ansluta sig till dem. Men först måste de bli av med chippet, vilket visade sig vara nästan omöjligt, särskilt för dem som fått chippet genom en injektion i blodet. Men det fanns läkare kvar i stan som i hemlighet opererade bort det chip som hade implanterats under huden.
Tusentals var de människor som INTE antog chippet. De fick varningar från parlamentet att de inte skulle komma i åtnjutande av den sociala servisen, läkarvård etc. Därför flydde dessa och anslöt sig till grupper som bildade ekosystem.
Fem år tidigare hade en religion - Islam - erövrat världen - speciellt ungdomen. Det var inte själva religionen de anammade utan det var egentligen Burkan de unga flickorna såg som en tillflykt. Ursprungsbefolkningen var numera en minoritet. Invandrare från olika kulturer hade även gjort sitt intåg i riksdagen. De unga invandrarpojkarna kunde till en början inte anpassa sig det nya sociala livet. De hade uppfostrats till att se kvinnan som mindre värd än mannen. Det hade de hört av sina vuxna bröder. Speciellt den svenska kvinnan ansågs mer eller mindre som en hora i deras ögon. Gruppvåldtäckter hörde därför till vardagen - kravaller mellan vita och invandrare avlöste varandra.
Moskéer hade byggts upp i de flesta städer och de stod där som glänsande monument, medan de flesta kyrkor hade rivits. I denna kaotiska värld såg tonårsflickorna som sin enda möjlighet till ett värdigt liv att klä sig i burka - de hade helt enkelt fått nog av kvinnoförtryck. I skolorna hade man först förbjudit denna klädsel, men i takt med våldet blev den tillåten igen. Detta resulterade i att de unga pojkarna tvingades respektera dessa flickor - de kunde ju vara deras systrar. Under ett par år blev detta ett mode för att sedan mer eller mindre avta. Det visade sig nämligen att brottslingar kunde gömma sig bakom detta tält. Till sist förbjöds burkan helt och hållet. Invandrarbarnen som kom till Sverige i början på 2000-talet hade så småningom lyckats inordna sig i det svenska samhället. När världsregeringen tog makten förbjöds invandringen. Ingen fick fly från sitt land. De menade att varje ras borde leva för sig själva - inte blandas - då blev motsättningarna mindre.
Men redan innan Världsregeringen tog makten hade det i Sverige stiftats lagar som inkräktade på den personliga integriteten. I vissa länder kunde man mörda enligt lagen, men hade då fått ett finare namn Dödsstraff. Människorna blev till sist som slavar som arbetade ihop till försörjningen av de giriga ledande skikten. Klyftan mellan fattiga och rika växte sig allt större, då befolkningens årslöner blev mindre än de ledandes månadslöner. Allt medan de rika vältrade sig i lyx låg människor utslagna, bostadslösa. Det fanns lagar som gav myndigheter rätt att ta någons hus och ägodelar. Bland dessa utslagna tog många därför till droger för att döva sin inre smärta. Och på högsta nivå var man försedd med skygglappar. Därför att vid den här tiden handlade det mesta om pengar och girighet även inom vården och omsorgen om de gamla och sjuka, men som fick ett abrupt slut när Världsregeringen och Parlamentet tog makten. Då infördes en ny ekonomisk politik - ett penninglöst samhälle.
Egentligen var mikrochippet ingen ny företeelse. Enligt hemligstäplade dokument företogs det första hjärnimplantatet kirurgiskt på människor år 1974 i Ohio i USA. I Stockholm år 1946 - inopererades mikrochipp i nyfödda barn utan föräldrars vetskap. Under 50-60- talen implanterades chip på människor och djur. Man kunde då spåra beteendet av hjärnans och kroppens funktioner. Sinneskontroll var en metod som användes för att försöka ändra beteendet och attityder, varvid inflytandet på hjärnfunktioner blev ett viktigt mål för den militära underrättelsetjänsten. Enligt röntgen visade sig dessa chip vara gjorda av silicon. Idag är de tillräckligt små för att sättas in intravenöst på olika ställen på kroppen. Dessa är nu nästan omöjliga att spåra upp.
År 1973 gav dåvarande statsminister Olof Palme tillstånd att implantera chippet på fångar i Sveriges fängelser. En rapport avslöjades senare på 1980-talet att sjukhemspatienter var implanterade med mikrochip.
Implantatet på människor kan orsaka följande skador:
Deras hjärnfunktioner blir avlägset kontrollerade genom superdatorer och satelliter. Hemliga experiment utfördes på soldater, mentalpatienter, handikappade barn, döva och blinda, homosexuella, åldringar och skolbarn. En chippad person kan spåras över allt på vårt klot. Den fungerar som en fotboja - kontrollen sker varje minut, varje dag. Sådan teknik testades bland annat under kriget i Irak, på 1900/2000- talet. Och under Vietnamkriget var soldaterna injicerade med Rambo-chip. År 1995 blev prins William i England injicerad med ett chip, vilket gjordes på grund av riskerna för kidnappning. Chippet kan även ändra en persons beteende, hans emotionella liv till känslolöshet, aggressivitet eller initiativlöshet. Tankeverksamheten och det undermedvetna kan bli avläst, och drömmar blir affekterade. Även sjukdomar som ligger latenta kan bryta ut. Sexualiteten kan förändras till impotens - och det lömskaste av allt är att den som vill eliminera en person kan göra detta genom chippet.
Det var ett sådant chip som parlamentet och världsregeringen hade beordrat, som fick människor att fly från städerna och även i hemlighet till grannländerna. Men tanken var att bygga självständiga ekobyar där de i princip fick börja från början med sina liv. 