´*•.¸¸.•*´`*•.¸¸.•*´¯`*•.¸¸.•*´`*•.¸¸.•*´
I Ekolunden hade snön fallit och ängarna och träden var klädda i vinterskrud. I stallet stod hästarna som nu togs fram som dragdjur och man färdades fram i slädar. Till barnens stora förtjusning byggdes snökojor och snögubbar då kylan höll sig till omkring 0-strecket. Ingen hade firat jul i denna by - istället ordnade man en annan fest - en vinterfest - en fest som mer liknade vikingarnas Midvinterblot och den hölls inomhus i den stora salen som nu var iordningställd för olika aktiviteter.

När Tony och Diana anlände hade de med sig fyrverkeripjäser som särskilt barnen uppskattade senare på kvällen. De blev placerade i en liten stuga som stod tom för tillfället. Dianas första känsla var när hon satte fötterna på denna mark - att här skulle hon trivas. Tony var på ett strålande humör - han kände att han hade kommit Hem - han hade hela tiden inne i stan längtat hit igen.

Tony och Diana hade installerat sig i det lilla huset, som endast bestod av ett rum och en liten kokvrå och nu var de på festhumör. Vinpavorna togs fram, de var gåvor till hela byn. Inne i den stora salen hade man tänt ljus på borden och i den öppna spisen sprakade en brasa. Förberedelserna för festen var i full gång och Frank hade mycket att bestyra, men tog sig ändå tid att hälsa på gästerna i stugan. Och alla som ville var välkomna att hjälpa till.

När kvällen kom stod festbordet dukat för hela byn och de fick sätta sig vid småbord eller där de hade lust. Alla kunde inte vara med denna dag eftersom många arbetade med djuren och med annat - de fick sin efterfest senare istället. ”Nu börjar det bli trångt här i Ekolunden,” sa Frank till Tony som satt mitt emot. ”Vi har snart inte plats för alla utan måste hänvisa till andra ekobyar”.Tony nickade, hans ögon spanade efter Diana som hade placerat sig vid barnen och de tycktes ha mycket roligt. Diana hade en otrolig humor och kunde roa folk, hon skulle passa bra här som lärare för de mindre barnen, tänkte Tony.

Efter all den goda maten och drycken blev en del dåsiga medan andra blev uppsluppna och skratten ekade i det stora huset. Tills plötsligt musikerna spelade upp till dans. Det var en underbar musik vars toner fyllde varje cell i deras kroppar. Några av de äldre mindes sin ungdoms musik, som egentligen inte kunde kallas musik. Då var det rock och pop som gällde och under discodansen hoppade alla omkring som grodor var och en för sig själva. De rös vid själva tanken på den tiden.

Festen varade till långt fram på natten, varpå var och en gick hem till sitt. Inte förrän frampå förmiddagen nästa dag vaknade Tony och Diana som skulle resa hem igen senare denna dag när mörkret lagt sig. När de till sist var på väg hem igen visste de att de en dag skulle återvända hit.

När Tony och Diana hade rest ville Frank ha en stund för sig själv. Han gick in på sin mottagning, satte sig ned och blundade, och sjönk in i en välbehövlig vila. Folket i byn var relativt friska förutom mindre krämpor - förkylningar och liknande. Alyssia var ute med barnen och lekte i snön. Medicinförrådet behövde ses över, konstaterade han, varför han gick över till Celine. Hon var också ensam denna dag och när Frank steg in blev hon först överraskad och kände hur hjärtat började bulta. Franks enorma dragningskraft påverkade henne så att hon kände sig lite förvirrad av hans närvaro. De samtalade en liten stund och även hon konstaterade att medicinförrådet behövde förnyas. Men den magnetiska utstrålning som fanns mellan dem fyllde hela rummet och kunde inte döljas längre. Det fanns ingen återvändo - det insåg hon nu medan Frank kom närmare tills hon låg i hans famn. Tid och rum försvann - deras passion var som glödande magma som vällde upp över dem. De hörde ingenting - såg ingenting annat än sig själva omslingrade i extasens virvlar.

När de till sist vaknade till sans igen ur detta besinningslösa rus kom skuldkänslorna som en gnagande ångest över dem båda - ändå ångrade de ingenting. Händelsen fick inte påverka Franks känslor för Alyssia och deras barn, men hans känslor för Celine var så starka - de var som två magneter som drogs till varandra - och han älskade dem båda, var och en på sitt sätt.

Efter kärleksstunden hos Celine gick Frank tillbaka till sin mottagning. Hans inre var i uppror denna stund och han letade fram en flaska hembryggt vin som han hade gömt i en låda, och hällde upp ett glas. Han satte sig ned och började föra en dialog med sig själv. Till sist kom han fram till att allt skulle nog lösa sig av sig själv.

Alyssia var ute och lekte med Leo och de andra barnen. De byggde snögrottor och barnen skrattade och tumlade runt i snön. Vintersolen var på väg ned vid horisonten, så det var dags att sluta leken för den här gången.

Den natten hade Frank en underlig dröm. Han såg sig själv vandra utan mål - men så öppnades det en glänta omgiven av skog och en liten skogssjö intill. Han kände sig lite kuslig till mods när han såg sjöns mörka vatten och han fick en känsla av att befinna sig i en magisk skog. Men så plötsligt vaknade han - svettig och varm - med en obehaglig känsla i sitt inre.

Nästa morgon mindes han drömmen och tog den som ett omen - och resten av denna dag kände han sig underlig till mods. Hans intuition sa honom att någonting skulle komma att hända - men vad? Han visste att sanndrömmar var varsel och att sensitiva människor kunde se in i framtiden. Människan liknar en dator där det undermedvetna lagras. Där finns alla tidigare liv samlade och stundom kommer de upp som drömmar om natten. Framtiden finns även lagrad - programmerad - och kommer då upp som sanndrömmar. Där finns även tidpunkten för vår död. Det nuvarande livet spelas in där som en film och som vi i nästa liv eventuellt kan minnas.

Hela denna dag gick Frank omkring som en ”osalig ande”. Han gjorde sig beredd att besöka och tala med den nya gästen som anlänt till Ekolunden. Simona, som hon hette, hade placerats i Celines husvagn som stod tom. Ingen visste riktigt varifrån hon kom. Det enda hon hade berättat om sig själv var att hon var ”spåkunnig” och klärvoajant. Hon spådde i tarotkort och var även kunnig i magi. När hon försatte sig i trans kunde hon se in i framtiden, men även tider i det förgångna.

Simona hade planterat blommor och gröna växter som hon skulle sätta utanför vagnen till våren. Vagnen var mysigt inredd med dämpad belysning - som gjord för magiska stunder.
Att spå i tarotkort och använda stenar och kristaller under healing ansågs för bara ett tiotal år sedan som trams och flum av skeptiker och okunniga människor. Nu var emellertid denna konst accepterad och mycket anlitad. När tillfälle gavs skulle Frank besöka henne - främst för att se om hon trivdes.
Simona hade tillverkat en talisman - som skulle beskydda henne. Under en promenad i skogen en dag, hade hon hittat en liten ovanlig och vacker sten, som hon bearbetade. För att talismanen verkligen skulle skydda henne måste hon tillverka den själv under vissa ceremonier. Ingen annan fick vidröra talismanen och hon lade den därför i en ask som hon också hade tillverkat själv. Sedan gömde hon asken väl - för att om någon annan skulle vidröra talismanen blev den oren.

En talisman kan man därför inte köpa, eller ge bort - då har den lika lite verkan som ett oäkta pärlhalsband. Och ger man bort en talisman som man själv tillverkat överför man sin karma till mottagaren. Simona var väl förtrogen med magi och visste att om hon använde sig av den i destruktivt syfte skulle det onda återkomma till henne som en bumerang - det var svart magi, och mycket farligt, men det Simona sysslade med kallades vit magi. Magi hade samma verkan som tankekraft. Detta var förr också något mystiskt. Men vid den här tiden hade även vetenskapen forskat i tankens kraft.

Jesus var också kunnig i magi, vilket han använde i undantagsfall exempelvis när han uppväckte döda. Den döde var inte kliniskt död - låg endast i koma - därför kunde han med sin tankekraft väcka en sovande i koma. En klinisk död kan ingen återuppväcka. Jesus hade verkligen kontroll över sin tankekraft och därför kunde han utföra det som i mångas ögon verkade mystiskt.

Denna dag var en strålande dag och Simona kände att våren nog inte var så långt borta, när hon satt på husvagnens trappa. Hon såg någon på långt håll närma sig, så hon gick in och började göra iordning för ett besök. Hon tog fram tarotkortleken och tände ett ljus. Med denna enkla ceremoni blev det lättare att försättas i trans. Tarotkortleken, som vissa okunniga människor fnös åt, är en relik sedan Toths dagar i Egypten. Toth var kung på Atlantis och när denna kontinent sjönk i Atlanten flydde han till Egypten, där han sedermera verkade som skriftlärd. Under den stora biblioteksbranden i Alexandria, där gamla värdefulla skrifter var samlade blev då till ruiner - i de ruinerna hittades Toths Tarotbok. Tarotkorten skulle alltså härstamma från denna bok.

Tarotkorten är endast en symbol för det telepatiska svaret på de frågor som ställs. Det är ingen tillfällighet att en person drar ett visst kort ur leken. Vi styrs då av en inre kraft som kommunicerar med kosmos. Därför bör den som spås alltid själv dra de korten ur leken - som sedan läggs ut som en stjärna. Denna seans bör göras av en seriös person - inte av okunniga ”spådamer” som använder denna form som geschäft.

När Frank steg in i vagnen fick han genast en känsla av mystik. Det luktade gott från något som stod på bordet intill de tända ljusen. Plötsligt kände han sig som en liten pojke på väg mot något okänt och spännande. Hej, sa han, vad fint du har ordnat i vagnen. Simona rodnade lätt, hon blev lite överraskad av att det var Frank som kom, Ja, svarade hon, det får inte se stökigt ut under en seans. Vill du ha något att dricka - te eller nektar? Ja gärna en kopp te - jag gick förbi och ville höra hur du trivs, sa Frank lite ursäktande. Å, här är underbart, lugnt och fridfullt. Jag är så tacksam över att få bo här - särskilt som det ser ut som det gör runt omkring oss. Simona menade verkligen vad hon sa. Ja, sa Frank, ”alla i den här byn har samlats här som bannlysta, som fråntagits alla sociala och mänskliga rättigheter. Vi har byggt ett samhälle utanför det tyranniska samhället”. Simona nickade jakande.
Simona tog fram tarotleken och bad Frank dra fram några kort, som hon sedan lade som en stjärna. När hon studerade korten blev hon förskräckt över vad hon såg. Hon kände just då att hon inte kunde säga sanningen till Frank. Under vissa omständigheter var det nog inte meningen att veta något om framtiden - därför sa hon: ”Jag ser att det kommer att ske många förändringar här men ser inte vilka. Kanske ekobyn flyttas till en annan plats längre fram.” Frank förstod, sa han, men innerst inne kände han en gnagande oro - men visste inte över vad.
Frank tackade sedan för sig och gick ut och tankarna blandades med oro över framtiden.

Simona kände sig yr och matt efter seansen och lade sig på sängen för en stunds vila. Det är energikrävande psykiskt - särskilt som denna seans visade på en katastrof i framtiden. Hon brukade alltid intala sig själv att framtidsprofetior trädde inte i kraft om man gjorde något åt dem. Men oron gnagde ändå fram ett litet hål i hennes inre. Det var inte alltid positivt att vara klärvoajant, tänkte hon. Kanske kunde hon gå fram varsamt med varningar - i små portioner.

Simona kunde inte bara spå i tarotkort - hon var dessutom klärvoajant och kunde se in i framtiden eller tidigare liv, då hon försattes i ett annat medvetandetillstånd. Hon ansåg att detta var en gåva hon hade fått, varför hon aldrig tog betalt. Men om någon ville ge en gåva av något slag tog hon tacksamt emot den.

En dag fick hon besök av Tessa. Genast vid åsynen av henne såg Simona glimtar av hennes förflutna och även framtid. Tessa fick slå sig ned i en bekväm fåtölj, varpå hon sakta slappnade av. ”Jag ser att du har plågats en tid, men nu är det över, säger Simona. Jag ser också att du kommer att träffa en man som du blir handlöst förälskad i - ni blir mycket lyckliga och får minst två barn. Jag ser också att du färdas härifrån”. Simona gjorde ett uppehåll. Tessa slog upp ögonen.” Du kommer att minnas vad du sett - men först när händelsen inträffar”. Tessa såg undrande på Simona. Ja, du blir mycket lycklig, Tessa. Med dessa ord vandrade Tessa hem till sitt lilla hus och sin ensamhet.

Visioner om Atlantis - den sjunkna kontinenten ute i Atlanten var en plats som Simona mindes att hon levt på under ett tidigare liv. Hon såg sig själv sittande på stranden med utsikt över Atlanten och en stor ö. Hon hade badat i havet och det långa blonda håret som var vått lät hon torka i solen. Hon reste sig upp och kom fram till en smal gränd, som på hennes högra sida kantades av en lång mur. Högt ovanför muren på en kulle låg ett stort vitt palats med gyllene torn. Det var den dåvarande kungens palats. Han var egentligen endast en staffage-figur, eftersom det var det stora Brödraskapet som hade den egentliga makten. De höll till i de underjordiska salarna med sina experiment med kristaller och även med kärnkraft. De var 10.000-tals år före 2000-talet i teknologisk utveckling. Hon gick ner för en trappa och kom till en dörr som ledde till de underjordiska salarna. Dörren öppnades med en särskild kod, varpå hon kom in i en lång korridor. Hon öppnade dörren till en av salarna och där fanns en stor ihålig kristallpyramid som räckte från golv till tak. Simona satte sig inuti den och då strömmade behagliga energier in i hennes kropp. Dessa kristallenergier gav henne en enorm livskraft - en form av föryngringskraft. Om hon ville kunde hon fråga om sin framtid eller sina tidigare liv. Men i denna stund kände hon frid och harmoni.

Här på Atlantis var hon ung och vacker och när hon åter kom upp ovan jord gick hon med raska steg fram på en gata och sedan över en bro till en annan ö - där bostäderna var belägna.
Atlantis beboddes av flera raser - varav en ras kom från mars, som vid den tiden var bebodd av de Grå’s förfäder. På mars hade de byggt pyramider och tempel samt en Sfinx. Dessutom hade de byggt de farkoster de färdades med ute i rymden. När denna ras kom till Atlantis bosatte de sig på en av öarna och just den ön som först sjönk i havet. Från Plejaderna kom också en ras som bosatte sig på en av de andra öarna - och det var på denna ö Simona befann sig. På Atlantis använde de sig av vit magi med kristaller - och kanske var det just denna konst som blev deras fall.
Antagligen var det ingen tillfällighet att Simona kände till magins mystik.