´*•.¸¸.•*´`*•.¸¸.•*´¯`*•.¸¸.•*´`*•.¸¸.•*´
Ekolunden fick också ett ovälkommet besök av plundrare. Den natten vaknade Frank av oset från något som brann. När han kom ut fick han se en syn som nästan förlamade honom. Hela ekobyn stod i lågor. Han väckte alla i boningshusen och som genom ett under lyckades alla undkomma elden. Men alla tillhörigheter var borta. Frank, Alyssia och barnen samt Céline parkerade sig i husvagnen, som var tom. Simona hade försvunnit natten förut. Det blev ganska trångt i husvagnen, men där var de ändå skyddade och den var det enda som kunde räddas undan lågorna. Frank satt vid ratten och körde i snabb fart, men uppe på krönet stannade han vagnen och gick ut och såg tillbaka på förödelsen - där låg hela hans livsverk i aska. Han kände att tårarna inte var långt borta och vände sig om och gick in i vagnen igen. Under tystnad körde han vidare på krokiga vägar - alla var tysta - förkrossade. Ekolunden hade klarat sig undan översvämningarna - istället tog lågorna denna ekologiska by. Varför - tänkte de och alla kände sorg i sina hjärtan, det fanns inget svar.

I skymningen kom de fram till ett stort skogsområde och där hittade de en glänta med en liten skogstjärn - precis så som Frank hade sett i drömmen. Där stannade de och slog läger. Matförrådet hade Simona tänkt på - och kylen var full med mat. Simona hade sett vad som skulle hända - men var fanns hon nu? De slog upp ett par tält eftersom det blev ganska trångt i vagnen, de var särskilt psykiskt uttröttade och alla sov gott den natten.

Nästa dag satt de vid skogstjärnet i skymningen och såg månen spegla sig i det svarta vattnet, nu var de utvilade, men ingen kände sig upprymd precis. Plötsligt fick de se ett sken uppe bland stjärnorna som rörde sig i riktning mot gläntan. Alla stirrade som paralyserade på detta sken som med ett svischande ljud landade i deras glänta. En stor rund farkost stod en bit ifrån dem. Ut ur en lucka kom två män iklädda en silvergrå uniform. De började tala på ren svenska: Vi kommer från stjärnorna som ni kanske förstår - från planeten Aurora. Vi har haft Jorden under uppsikt en längre tid och vi har haft vetskap om vad som skulle ske. Vi har hört människors bön om hjälp - och nu är vi här! Vi erbjuder er att följa med oss till en plats som är iordningställd för Jordens människor. Ni är våra avlägsna släktingar - våra gemensamma förfäder koloniserade för länge sedan Jorden. Aurora ligger i ett område som kallas Plejaderna - ca 7-8 timmars resa med vår farkost. Ni har sedan möjlighet att resa tillbaka till Jorden när ni så önskar. Det är er fria vilja som råder, vi är här för att hjälpa er. Tag god tid på er. Vagnen kan vi däremot inte ta med på den här resan.

Frank blev först stående som förlamad - fick inte fram ett ord. Celine däremot blev förtjust, och fick plötsligt ett minne av att hon rest i en sådan här farkost förut. Hon gick därför fram och hälsade och sa att hon följer gärna med. Men Frank och Alyssia stod villrådiga, å andra sidan fanns inte mycket annat att välja på. Till sist var alla överens, och särskilt de små barnen blev förtjusta över att få resa i en så ovanlig farkost. Den natten kunde man i mellansverige se en stor ljuskägla som skiftade färg medan den zikzakade sig ut i rymden.

På skeppet blev de väl omhändertagna. Barnen fick leka med något de aldrig sett förut. För de vuxna fanns en monitor där de kunde följa resan och det visades bebodda planeter - och framför allt den de skulle landa på.Aurora ansågs av många besökare som Kärleksplaneten, därför att många kärlekspar besökte den. De kunde se höga berg med något som liknade snö uppe på topparna. Nere i dalarna fanns bebyggelsen som bestod av vita mest runda kupolhus. De såg även kupolhus som var målade i olika pastellfärger.Så landade äntligen farkosten på en liten platå, som var byggd just för farkosters resor. Omtumlande steg alla ut - och - oooh vilken känsla alla kände i detta ögonblick. Var detta Paradiset de hade kommit till - eller var det bara en dröm? Den milda fläkten av syrerik luft fick dem att dra efter andan. Snart märkte de att de gick lättare - att de nästan svävade fram.

Celine var den som blev mest hänförd av omgivningen. De två männen - piloterna på farkosten hade presenterat sig som Shavis och Jorish följde med ned för en trappa, och sedan fick de sätta sig i en svävare som liknade de på Jorden. Det blev en hisnande och oförglömlig färd tills de landade sakta på en äng bevuxen med grönt gräs - precis som på Jorden! De visades sedan var sitt lilla vita kupolhus.

Celine var inte van att gå sysslolös och snart hade hon gjort iordning trädgården utanför med lite hjälp av Jorish. Och många andra hjälpsamma händer från omgivningen kom på besök - kanske för att bli bekanta med människorna från Jorden.

Frank och Alyssia hade inte riktigt kunna glömma Jorden och anpassa sig till denna nya exotiska värld. Trots allt det som hade hänt på Jorden, fanns ändå en liten del av dem kvar där.

Celine däremot hade funnit sitt paradis. Och Jorish visade sig ha ärende dit varje dag. Han var den mannen hon hade sökt i hela sitt liv på Jorden. Nu var Frank glömd - nu var han endast en god vän.

Jorish var en vacker man med blå ögon och blont hår - ett typiskt svenskt-Jordiskt utseende. Shavis var rak motsatsen - bruna ögon, mörkt hår och en hy som var chokladfärgad. Dessa två plejadiska män hade studerat det svenska språket eftersom det ingick i deras yrke som piloter på en farkost som eventuellt skulle besöka Jorden. De kunde även flera andra språk som användes på andra planeter.

Jorish hade tagit med Celine till andra familjer i närheten och snart var hon inne i deras gemenskap. Som läkare blev hon varse att hon hade mycket att lära - att Jorden inte kunde jämföras med vetenskapen på den här planeten.Celine och Jorish visade nu öppet sin förälskelse och Frank och Alyssia önskade dem lycka till.