VILDDJURETS MÄRKE
av
Maini Sand
.

Streckkoden

KAPITEL 15


När Celine och Jorish satt ute i den vackra och doftande trädgården och såg på de två månarna som kom upp vid horisonten frågade Jorish om hon vill bli hans hustru - under en enkel ceremoni. Celine tvekade inte en sekund - det var här hon kände sig hemma - inte på Jorden. Särskilda ritualer för giftermål fanns inte på den här planeten - ville man förenas under en ceremoni ordnade man detta själva.

Alyssia och Frank inbjöds till en liten enkel måltid med frukter och nektar. Endast en liten röd ros som Alyssia och Jorish hade i handen bytte de med varandra - sedan torkades denna som ett minne för deras förening. De hade levt med varandra i många andra tidigare liv både på Jorden och på Aurora, och de skulle i kommande liv även leva tillsammans.

På bordet tillsammans med frukterna och nektarn fanns exotiska blommor som liknade rosor och som spred sin aromatiska doft. Alkohol användes inte på denna planet eftersom de var medvetna om hur denna dryck kunde förstöra deras nervceller och kroppen i övrigt. Däremot fanns det ”magiska” örter som blandades i nektarn, och som kunde påverka deras kärleksliv - om de hade lust att färdas i extasens fantastiska värld.

Jorish var ca 150 år gammal, men såg ut som 30. Här föryngrades kroppen vart 100:e år. Celine skulle också få komma i åtnjutande av denna teknik när det blev aktuellt.

Jorish flyttade in hos Celine och hon visade sin stormande lycka öppet för Alyssia och Frank. Hon kunde berätta för dem vilken fantastisk älskare han var - att jordiska älskare kunde ”slänga sig i väggen”. Detta berodde delvis på att deras tankekraft var mer utvecklad här och kunde därför försätta sin älskade i ett extasiskt tillstånd.

Snart nog blev Celine rund om magen och överlycklig. Hon hade glömt livet på Jorden - som hon nu såg som ett ”tidigare liv”.

´*•.¸¸.•*´`*•.¸¸.•*´¯`*•.¸¸.•*´`*•.¸¸.•*´

Alyssia och Frank kunde inte riktigt aklimatisera sig i det nya livet - de längtade tillbaka till Jorden. Hur underligt det än kan låta med tanke på hur livet där hade utvecklats. De försökte emellertid anpassa sig - barnen trivdes ju som fisken i vattnet. För Frank blev omställningen för stor - han hade ännu inget att arbeta med och att gå sysslolös var inte hans melodi.
Inom sig började en tanke gro i hans sinne - att återvända till Jorden. Dessa tankar delgav han Alyssia som var mera vankelmodig.
Alyssia ägnade mycket av sin tid åt barnen - och hon såg då skillnaden. Barnen i skolan lekte och skrattade medan de samtidigt undervisades - på Jorden skulle barnen sitta stilla och vara tysta i sina bänkar. Därför tillgodogjorde barnen bättre sin undervisning. Denna form av undervisning skulle hon ta med sig till Jorden om det blev aktuellt att återvända. Här på Aurora började barnen i skolan redan vid 3 års ålder - men då var dessa barn mer utvecklade än jordiska barn i samma ålder.

´*•.¸¸.•*´`*•.¸¸.•*´¯`*•.¸¸.•*´`*•.¸¸.•*´

Nu hade de levt på Aurora i åtskilliga år men hemlängtan till Jorden gnagde fortfarande. Frank sjönk ibland in i ett tillstånd av djup depression och han insåg att för att ändra detta tillstånd måste han tala om sin längtan till Jorden. Ett sådant tillfälle kom då alla fyra träffades igen på en utflykt till havet.
Jorish visste att mycket hade förändrats på Jorden sedan de sist lämnat planeten. Till sist beslutades att Frank ensam tillsammans med Jorish skulle göra en kort resa till Jorden - han skulle säkert följa med tillbaka till Aurora när han själv fick se förändringen på Jorden.

En stjärnklar natt landade Jorish med sin farkost i närheten av den forna ekobyn. När Frank steg ut ur farkosten kände han inte igen sig - allt han såg framför sig såg ut som ett isbelagt hav. Allt var gömt under ett istäcke. Då brast allt inom honom och tårarna bara rann. Nej - det kan inte vara sant, skrek han - kanske hade de landat i Arktis? Alla hus, träd skogar och all växtlighet låg gömd under honom, allt det människorna hade byggt upp var nu borta. Han satte sig ner troligen på toppen av en fura och det kändes som om han hade fått kortslutning i hjärnan eller rent av att han hade hamnat på en obebodd planet. Han började frysa och snyftande som i trans återkom han till Jorish och båda gick under tystnad in i farkosten.

Efter några timmar var de tillbaka på Aurora - denna vackra rosaskiftande planet. Alyssia såg genast i vilket tillstånd Frank befann sig och hon anade vad som hänt. Hon visste att han sakta skulle återkomma till sitt normala tillstånd igen - men nu behövde han hennes kärlek och omsorg mer än någonsin.

´*•.¸¸.•*´`*•.¸¸.•*´¯`*•.¸¸.•*´`*•.¸¸.•*´

Många år hade förflutit - hur många var osäkert eftersom tiden inte räknades här. Men säkert var det många år eftersom han och Alyssia skulle få genomgå en föryngringsprocedur.
Frank satt vid en dator - han skrev inte utan talade in en ”bok”, en bok som liknade en handdator. Efter den fasansfulla upptäckten vid återkomsten till Jorden hade Frank sakta börjat känna sig hemma på Aurora, och genom att tala in sina minnen från Jorden började hans sinnen att läkas.
Alyssia såg på sin man med en kärleksfull blick - även hon kände att här var deras hem. Och vännerna Celine och Jorish fanns i närheten. Här skulle de leva i kanske ännu hundra år - utan att åldras. Och kanske en turistresa till Jorden var möjlig någon gång längre fram...