´*•.¸¸.•*´`*•.¸¸.•*´¯`*•.¸¸.•*´`*•.¸¸.•*´ Inne i stan rådde full aktivitet - ett stort sportevenemang skulle gå av stapeln. Parlamentet hade insett att det måste även skapas avkoppling för folket, och samtidigt avledas från andra aktiviteter som kunde vara skadliga för Parlamentets intressen. Fotbollsmatcher var ett bra sätt att få människor på andra tankar. Det skulle också göra människor mer välvilligt inställda till parlamentet, trodde de styrande. De hade med tiden insett att de måste gå försiktigt fram eftersom den chippmärkta befolkningen inte tolererade vad som helst från Parlamentet. Även de chippmärkta hade mer och mer börjat ifrågasätta de styrande och deras beslut. De fick nu se resultatet av märkningen - streckkoden - som de bar osynligt på handen. Vad Parlamentet var rädd för var ett uppror eller kanske rent av ett inbördeskrig. Därför låtsades de att de var folkets vänner. Men Parlamentet hade börjat få problem, eftersom de skatter som drevs in av folket började avta i och med att så många flydde från stan och bort från det sociala livet. Man försökte på olika sätt locka tillbaka de chipplösa, vilket var så gott som omöjligt, eftersom dessa nu hade insett sin frihet. Den var mera värd än pengar och social status. Denna massiva flykt hade de inte räknat med. De hade också fått problem med det chippmärkta folkets misstänksamhet. Några människor som inte hade åtlytt deras direktiv hade dödats genom chippet. Det fungerade på så sätt att man genom elektromagnetiska vågor kunde styra chippet från Centraldatorn till chippbäraren, så att bäraren dog genom hjärtslag. Diagnosen blev då hjärtinfarkt enligt läkares utlåtande. Men det fanns forskare som hade genomskådat denna plan - en hemlig plan som inte borde ha läckt ut till folket.Det kunde rent av bli Parlamentets fall. På högsta ort kunde chippet även aktiveras genom tankestyrning - det var en hemlighet - än så länge. Därför måste man gå varsamt fram. De chippmärkta hade ingenting fått veta om chippets nackdelar - endast fördelarna. Att chippet sände ut signaler till centraldatorn och även till en satellit, att de chippmärkta var kontrollerade var de än befann sig - varje minut, varje dag - var en information som man höll tyst om. Chippet fungerade som en fotboja, som brottslingar fick förut. Sportevenemanget skulle hållas på den stora arenan i stan, och endast de chippmärkta fick tillträde dit. Men några lyckades ändå ta sig förbi det allseende ögat, och kunde för en stund njuta av spelet. Under denna festival blev det lättare för de chipplösa att ta sig in till stan - att köpa varor - för dem som hade något att köpa för. Det gick också bra att byta varor. Polisen hade nu annat att tänka på, och de höll mest till vid arenan. Även Polisen blev som förbytt av denna magiska fotboll. Många chipplösa hade blivit hemlösa - låg ute eller i portgångar och sov och fick tigga till mat. Landets regering var endast marionetter - en lydstat till Parlamentet - Vilddjuret. De hade vitt och brett talat från tribunerna om hur bra det skulle bli som chippmärkta medlemmar i Parlamentet, och detta chips som var en gudagåva till medborgarna. Sådana lögner hade allmänheten fått lyssna på till leda. Själva var de fångna i sitt eget nät som de själva hade vävt. Nu satt de fast där och kunde inte komma loss på några villkor. Lagen om orsak och verkan hade trätt i kraft - en lag som de styrande inte visste om eller ignorerade. De hade blivit Vilddjurets lakejer, som endast utförde befallningarna. Det andliga klimatet hade försämrats - någon ändring på den punkten var inte i sikte ännu på ett tag. Världsdiktaturen hade lämnat folket i en tyranni utan motstycke. Den fria viljan och den lilla åsiktsfrihet som fanns förut var nu som bortblåst. Folk gick omkring och var rädda för varandra, man litade inte på någon, eftersom angiveri hörde till vardagen. Media var strängt kontrollerad och gick i Vilddjurets ledband. Där beskrevs dessa chipplösa människor på ett förnedrande sätt - en skrämselpropaganda som var långt från sanningen, men som var ett led i förtryckarnas propaganda. Denna skrämselpropaganda hade egentligen motsatt verkan. Det var då som många av de chippmärkta försökte att fly, att bygga ett nytt samhälle - en stat i staten med folkstyre, där de själva kunde bestämma över sitt eget liv - en väg till Friheten. Men att ansluta sig till ekobyarna verkade svårare än de tänkt eftersom misstänksamheten där var massiv. Tekniken hade däremot gått framåt. Nu var året 2015 och inom energiområdet hade mycket förändrats. Bensin och olja hade nästan försvunnit, och trots protester från oljebolagen hade äntligen ett nytt energisystem införts i de flesta länder i världen. Bensinmackarna hade fått ändra inriktning och istället för olja såldes där tillbehör för den nya tekniken. Man hade byggt ut el-näten med den nya energin och även en del motorfordon drevs med denna. All kol- och olje- eldning fick därmed ett slut, men miljön gick inte att rädda - det var för sent. De bilar som fanns kvar gick därför på elektromagnetism. På sätt och vis blev chippet indirekt ett inträde till folkmakt. Mycket inom samhällssystemet skulle komma att förändras - till det bättre - för folket, speciellt inom energiområdet och byggandet av svävare. En form av revolution, som först senare folket fick ta del av.Inne i stan samlades gängen i små grupper, men kom polisen i närheten försvann de eller också visades de bort. Den unga generationen - tonåringarna - var först begeistrade över chippet. Men de blev senare besvikna över att det var osynligt. De hade trott att det skulle visa sig som en tatuering. Några tonåringar hade blivit så besvikna och arga att de lät sig tatueras ovanpå chippet. Detta medförde att chippet inte fungerade som det skulle. Så att när de skulle handla något fungerade inte scannern i affären. Manipulerandet med chippet hade pågått en längre tid då Parlamentet till sist fick vetskap om det. Parlamentarikerna slet sitt hår - nu hade de fått problem igen. Vi måste locka ungdomarna med något, tänkte de. Då föreslog någon att ge dem ett märke på den andra handen. Sagt och gjort. Men nu hände det sig att hälften av dessa ungdomar ville inte ha något märke alls. De hade äntligen förstått planen bakom detta chip. När människorna från början hade manipulerats för att anta detta chip, var det i första hand de rika, de prominenta som blev de första som skulle visa vägen. De såg det som en statussymbol - de var betrodda - och då skulle alla andra följa efter. I själva verket var de naiva och aningslösa. Men en statussymbol ville alla ha, därför följde massan efter. Det var så djävulskt världen styrdes vid den här tiden. De som styrde kallades Illuminaterna - de upplysta. De var från gångna tider ett släkte som kommit ned till Jorden och lämnat sina gener här efter ett rymdkrig varpå de tog Jorden i besittning som dess härskare. Detta folkslag var hybrider med Reptilgener som med tiden blev multinationella finansmagnater och placerade sig högst upp på maktpyramiden. Endast några få människor förstod sammanhanget, medan andra skrattade och ruskade på huvudet och tänkte, vilka dårar som talar om reptiler. De ville att allt skulle fortsätta som förut i gamla hjulspår.Därför gick de - intet ont anande - med chippet på handen medan de förde plogen eller lagade maten. Några av de mest naiva var så stolta över chippet att de hade låtit tatuera ett hjärta runt om chippet. Andra, särskilt den unga generationen, hade piercerat med pärlor runt om. Några hade fått chippet i pannan - som ett kastmärke. För att det skulle synas riktigt målade de ovanpå med olika färger. Då kunde man på långt avstånd se vilka som var chippade. En dag när Frank kom in till stan i ett ärende fick han se dessa människor som gick synligt märka som - som djuren. Herregud, tänkte han, de beter sig som apor - hade de inte bättre förstånd? Han hade kommit in till stan för att skaffa lite varor och hade tagit med sig en värdefull sak - guldklockan han ärvt efter sin far. Den skulle han ge i utbyte mot andra varor. Han tänkte - ”Far, om du ser mig nu, så tror jag du ger ditt samtycke - jag tror att även du anser att frihet är mera värt än en guldklocka”, medan han strök bort något fuktigt i ögonvrån. De som lämnade varor i utbyte mot andra prylar fick vara mycket försiktiga – det fanns spioner utsända bland folket. Att sälja till chipplösa var inte så lämpligt - de blev oftast trakasserade av myndigheter. Tidsandan hade blivit så tyrannisk och förpestad av korrumption, bedrägeri och liknande att man numera skämtade om att ”akta dig, så att du inte dör i hjärtinfarkt”. Och medan tekniken hade gått framåt hade människors medvetenhet stannat i utvecklingen. Numera fanns inte många bilar som gick på bensin, de flesta svävade en bit ovanför marken med elektromagnetisk energi - och de såg inte heller ut som bilar längre. Datorer fanns i varje hem och de fungerade även som en TV. Små handdatorer hade var och varannan människa - och en liten minidator på handleden - som en klocka. Med den kommunicerade man med varandra istället för de gamla mobiltelefonerna. De var numera museieföremål.Men något märkligt hade hänt vid den här tiden - det föddes barn, som var så intelligenta, att de behövde nästan ingen undervisning alls. De var hoppet för mänskligheten, som nu levde som slavar i en diktatorisk tyranni. Det mest förunderliga var att bland dessa barn fungerade inte chippet som de fått på handen när de föddes. Chippet stöttes bort av någon anledning. Och detta problem blev ännu en anledning till parlamentets bryderi - det hade de inte räknat med - de hade helt enkelt överlistats. Reptilrasen i den nya världsordningen, som styrde världen hade fått känna på sin egen medicin. Världens regeringar var deras marionetter. Nu vred de sina händer i vanmakt - vad skulle nästa strategi bli? Tillbaka till Kapitel-index!