´*•.¸¸.•*´`*•.¸¸.•*´¯`*•.¸¸.•*´`*•.¸¸.•*´
I lägret hade man haft mycket att stå i - att tvätta och bada nere vid stranden. Där samlades de - gamla och unga. Särskilt för barnen var denna paus välgörande - de behövde leka och rasa ut. Ett äldre par hade satt sig i skuggan av ett träd - han tog fram sin pipa och njöt av vilan. Hon hade tvättat även hans kläder, som nu hängdes upp till tork i träden. Snart skulle de samlas vid elden där maten skulle delas ut. De som var utsedda som mathållare var några av de unga familjerna. Frank hade insett att man måste ha regler för att inte skapa kaos. Därför hade olika grupper indelats till olika göromål. Som ledare för karavanen hade lägerfolket röstat fram Frank. Han blev en ledare i folkets namn - inga viktiga beslut fattades utan att alla hade fått säga sin mening.
Snart skulle de vara framme i ekobyn. Frank var fortfarande kvar hos ägaren till huset. Alla samlades vid lägerelden och måltiden intogs under tystnad eftersom de var ganska trötta vid det här laget.
Celine satt tyst - försjunken i meditation. Hon visste ju att hennes tankekraft fungerade, och hon önskade starkt i denna stund att huset snart var deras. Några hade slumrat till efter maten - hela gruppen vilade - och barnen sov. Alyssia hade också mediterat och hon var försjunken i detta tillstånd då Frank kom tillbaka. Med sig hade han ägaren till huset. Denne var en storbonde, och han gillade varken parlamentet eller chippet. Själv bodde han med sin familj i ett nybyggt stort hus en bit ifrån det gamla. Där fanns även två lillstugor tillhörande det gamla huset. Ägaren hälsade på dem alla och hälsade dem välkomna in i det stora grå huset. De skulle gärna få reparera och måla om det.Alla tjöt av glädje och även barnen hade vaknat, och man omfamnade varandra. De skulle få köpa både det ena och det andra av ägaren - om de inte berättade det för någon. Alyssia blev överlycklig - vad barnen nu behövde var mjölk att dricka. Kanske skulle de längre fram få överta huset helt och hållet, men till att börja med fick de hyra det. Betalningen skulle ske med att några hjälpte ägaren på gården och på åkrarna.
I skymningen samlades alla för att gå igenom morgondagens rutiner. Sedan behövde man en välbehövlig vila. För under morgondagen skulle man vara framme vid huset.
Celine hade hållit sig i bakgrunden, men nu kom hon fram till Frank ”Tack för att du ordnade huset åt oss”, sade hon. Frank blev generad ”Vi har ju alla hjälpt till, var och en på sitt sätt,” menade han. Inom sig kände han sig vimmelkantig - vad var det för känslor som dök upp hos honom? Celine hade en viss magisk kraft som han försökte avstyra. Därför skyndade han sig tillbaka till Alyssia och deras tält. Celine stod kvar och såg efter honom. Även hon kände upproret i sitt inre. Frank hade Alyssia - en underbar och vacker kvinna. Celine hade sett på honom i smyg och hon kände hur kemin började utvecklas till en brinnande eld i hennes kropp. Men han var ju en annans, tänkte hon sorgset. Hon gick in i sin husvagn och letade upp en flaska vin som hon hade gömt någonstans. Hon satt där i sin ensamhet och drack det ena glaset efter det andra, och till sist var flaskan tom. Med detta lyckades hon döva sina känslor för stunden. Till sist somnade hon ovanpå britsen i vagnen. Hon hade en underbar dröm; Hon svävade högre och högre och i handen höll hon Franks hand. De landade på en sandstrand invid ett turkosfärgat vatten och satte sig på en stor sten vid strandkanten. ”Ska vi bada,”säger hon? Och i rasande fart klädde de av sig och simmade ut i det ljumma vattnet. Därute omfamnade de varandra och kysstes passionerat. När de sedan stigit upp på stranden, tumlade de runt i sanden, tid och rum försvann och de färdades på evighetens kärlekshav. Då vaknade hon plötsligt och kände sig torr i mun och med en fruktansvärd huvudvärk. Hon hämtade flaskan med mineralvattnet och kom ihåg drömmen. Hon tänkte - var det en dröm? Så somnade hon om med kaotiska känslor i sitt hjärta.
När Celine vaknade nästa dag försökte hon undvika Frank så mycket som möjligt. Han skulle bara veta vad hon hade för sig i natt, tänkte hon. Men snart fick hon annat att tänka på, de var ju strax framme vid huset. Själv tänkte hon bo i sin husvagn så länge. Den var rätt stor och rymlig och hon hade inrett den mysigt. Karavanen var åter på väg - men bara en liten bit. Snart skymtade det stora grå huset fram från vägen. När alla äntligen var samlade där talade Frank till dem och bad dem ta det lugnt. Ännu några dagar måste de sova i sina tält, eftersom huset först skulle ses över och repareras här och var. Alla var även införstådda med detta - och de kände en viss lättnad över att äntligen vara HEMMA.
