´*•.¸¸.•*´`*•.¸¸.•*´¯`*•.¸¸.•*´`*•.¸¸.•*´
I karavanen fanns det många yrkesgrupper; snickare, bagare, skomakare o s v. De skulle sättas i arbete - det fanns massor att göra när de komfram. Ägaren till huset kunde visa dem var man kunde få tag på allt sombehövdes i huset. Det fanns småaffärer i närheten, som inte brydde sig om chipsen, som inte visste något om dem över huvud taget. Där florerade byteshandeln och loppmarknader.
De hade även fått tillgång till mark, där de skulle odla ekologiskt med örter och allasorters grönsaker.
När kvällen kom var alla uttröttade, så efter måltiden gick var och en till sitttält. Frank satte sig utanför tältet ochsåg på allt detta, på alla tälten ochmänniskorna som sov därinne, och i den stunden kom en lyckokänsla överhonom - vi lyckades, sa han för sig själv.
Men allt var inte frid och fröjd över huset i ekobyn. Först döpte de byn till Ekolunden, men alla kunde inte få plats inne i huset ännu - en vrå för sig själva. Till en början måste några sova i sina tält tills man hade iordningställt allt - nya småstugor måste sättas upp. Det blev lite osämja till en början, men då föreslog Frank att man skulle dra lott om vilka som skulle inta huset först. De två övervåningarna blev bostäder medan man på första planet inrättade kök och en stor matsal. En stor samlingssal skulle även iordningställas, där man kunde samlas för olika aktiviteter. Köket var ganska stort och så småningom skulle det moderniseras. När lottdragningen var klar blev de som fick vara kvar i tälten arga och besvikna. De lovades därför egna små stugor när dessa blev färdiga längre fram.
Frank och Alyssia fick ta den ena lillstugan och Celine den andra, det blev inga problem. Frank skulle ha en liten läkaremottagning och ett kontor där, medan Alyssia fick det andra rummet där barnen skulle undervisas. Ett litet mysigt sovrum inreddes uppe på loftet. Köket var litet med endast en liten matvrå.
Celine inrättade en liten sjukstuga i den andra lillstugan, som blev kvinnornas sjukrum. Ännu så länge hade alla varit friska, men de hade ju inte varit på vandring så länge - cirka tre veckor. Barnen fick också en lekstuga - ett dagis för de mindre barnen och utomhus fanns det gott om plats för lek och glam.
Inne i det stora köket fanns endast en stor vedspis och den skulle bli bra innan de fick något annat. Elen var inte till salu för dem - den fick de ordna själva. Ägaren till huset var mycket vänlig och hjälpsam. Han såg denna ekoby som någonting positivt, något nytt och spännande i deras förut så enformiga liv. Och hjälp behövdes ute på de stora ägorna, och även inne i huset. En ung familj - än så länge utan barn - i ekocentret anställdes hos ägaren. Hon skulle arbeta inomhus medan mannen skulle hjälpa till på åkrarna. Det var stora arealer som ägaren brukade. Han hade dessutom ett hundratal kor och flera hästar och andra djur. Alyssia hade fått byta till sig några hönor med ägg som de ruvade på. Snart skulle små gula dunbollar komma fram ur dem. Därför byggdes en liten inhägnad av nät som de skulle vara i tills de hade växt upp och kunde gå ute i det fria. Annars hade dunbollarna blivit mums för vilda djur som fanns i närheten.
En liten familj blev trädgårdsmästare som gjorde iordning en hel åkerteg som ägaren hade skänkt till ekobyn. Där skulle planteras allt för denna bys behov.
Alla i Ekolunden hade nu fått sig tilldelat ett arbete med eget ansvar. Man sprang om varandra - alla hade fullt upp. Till och med det gamla paret hade fått något att bestyra - de tog hand om barnen i den mån de kunde - läste sagor för dem och lekte med dem. De blev som en farmor och morfar för alla barnen - farmor Tilda och morfar Johan.
|
