En månad hade förflutit och Eddie hade inte synts till. Till råga på allt hade Tessa förstått att hon väntade barn. Så en dag sa hon till sig själv - nu orkar jag inte längre - måste tala med Frank.När Tessa kom in på hans mottagning, log han mot henne. Hon satte sig ned - då brast allt för henne och hon föll i gråt. Till slut, när hon hade lugnat sig lite, berättade hon allt. Frank blev först bestört och lite arg, men sedan förstod han. ”Du har vårt fulla stöd”, sa han till sist. Eddie hade ju aldrig förrått dem - hellre gick han i döden. De kom överens om att inget säga till de övriga i byn - än så länge. Just nu skulle de nog inte förstå.

En solig dag i augusti tog Tessa bussen in till stan. Hon tänkte besöka Eddie i fängelset. Endast Frank visste om hennes ärende. Med bultande hjärta kom hon fram till fängelseporten och släpptes in. Hon fick vänta i ett rum, då en man till slut kom fram till henne. Hans meddelande var kort; ”Eddie, den man du vill besöka finns inte här längre”. ”Var kan jag nå honom”, undrade Tessa? ”Han är död”, blev svaret.”Han dog i hjärtinfarkt för en vecka sedan”. Tessa fattade inte först vad han sa, orden gick inte in i hennes medvetande. Men plötsligt ramlar hon ned från stolen - hon svimmade. Mannen blev rädd och tillkallade ambulans som förde henne till ett sjukhus i stan. Mannen ordnade så att hon fick sjukhusvård trots att hon var utan ID-handling. Detta var ett delikat undantag. Nu hade sjukhuset fått in en människa som kanske kunde omprogrammeras. När Tessa vaknade till sans på sjukhuset undrade hon först var hon var. Hon fick snart veta det och även att hon förlorat sitt barn. I den stunden var det något som brast inom henne - och allt blev svart - hon förlorade medvetandet. Det skulle dröja länge innan Tessa blev sig lik igen. Men hon var ung och stark och efter en vecka ville hon resa hem igen, till Ekolunden. Men att komma ut därifrån visade sig vara svårare än att komma in. Först måste hon in till läkaren för att friskförklaras - och inte bara det - hon hade ju inget att betala med - eller hade hon det? Läkarna var också korrumperade. Men Tessa hade bara ringen hon fått av Eddie - och den ville hon behålla som minne. Läkaren tittade granskande på henne, han var ju ingen elak människa, så han föreslog henne att arbeta ihop skulden.Och så kom det sig att Tessa blev kvar på sjukhuset ännu en tid. Efter en tid förstod hon emellertid att hon hade hamnat i ”lejonkulan”. Nu var skulden betald för länge sedan, men ändå ville de inte låta henne resa hem. Sjukhuset var hennes fängelse. Men Tessa var en smart tjej, som låtsades vara lite dum, och hon tänkte; - första bästa tillfälle, så sticker jag.

Hon hade fått i uppdrag att städa på en avdelning. Eftersom hon var rask och duktig hade hon ingett ett visst förtroende. Så en dag följde hon med en arbetskamrat ut i sjukhusparken. Hon spanade efter utgången ur parken - men porten var stängd. I samma ögonblick kom en taxi med en sjuk gammal man, och hennes arbetskamrat gick fram och hjälpte mannen in. I samma ögonblick passade Tessa på att hoppa in i bilen. ”Kör fort”, säger hon, ”jag måste härifrån - de har satt mig i husarrest. ”Vart”, säger chauffören. ”Till busstationen”, säger Tessa.
Hon hade ingenting att betala med men frågade ändå vad det kostade. ”Ingenting”, svarade han, ”Att hjälpa någon i dessa svåra tider ger mig glädje.” Tessa kysste honom på kinden och skyndade ut.

När Tessa äntligen var framme vid sitt hus smög hon sig in. Hon orkade inte tala med någon just då. Hon lade sig ned på sängen och somnade genast till långt fram på nästa dag. Någon knackade på dörren men hon öppnade inte. Hon tittade på klockan - den var tre på eftermiddagen. ”Tessa” hörde hon Frank ropa utanför. OK - kanske bäst att öppna ändå. Han såg genast i vilket tillstånd hon befann sig och hämtade medicin till henne. Han frågade henne inte - han förstod vad hon hade gått igenom. Hon behövde ett par dagar till för att bearbeta sin sorg, och Frank gick tyst därifrån.

Sakta kom Tessa tillbaka till livet igen. Men något inom henne var dött - en sträng som brast. Men hon var ung och hon hade ett gott stöd hos alla i Ekolunden. Hon fick även vara ifred för myndigheterna efter ”rymningen”. De hade större ärenden att arbeta med.

Nu var det höst och vintern närmade sig och man måste proviantera på olika sätt. Att först ordna värme var av högsta prioritet. Måns och Lina hade arbetat till långt fram på nätterna för att ta fram el-energi. Nu hade de äntligen lyckats med att ta ner energi från atmosfären, och de hade fått hjälp med att bygga upp en liten transformator. Sedan skulle denna energi föras in i husen - det var ett jättejobb de hade framför sig. I det stora huset eldade man med ved - värre var det i de nyuppförda småhusen.

En dag fick ekobyn besök av en man som ville ansluta sig till deras gemenskap. Han testades och befanns vara värdig bland de andra. Alex, som han hette, placerades i köket, och snart nog visade han sig vara en fantastisk kock. Han kunde trolla fram de mest exotiska rätter av nästan ingenting. En kväll när han var ledig satte han sig i matsalen, iklädd raffiga kvinnokläder. Så när Tessa kom in i salen kände hon först inte igen honom, men undrade vem denna snygga kvinna kunde vara. Hon slog sig ner mitt emot honom och började prata - och då med ens förstod hon vem han var.Han började berätta för Tessa sin hemlighet - att han mindes sitt förra liv. Jag var en mycket vacker kvinna som bodde i Göteborg i slutet på 1800-talet och var enda barnet som uppfostrades i en mycket rik familj. Då blev jag förälskad i en man som enligt mina föräldrar inte var mig värdig. Men vi smög oss till våra träffar, men så en dag kom han inte till vårt möte och min förtvivlan kände inga gränser. Efter en tid fick jag höra att han hade drunknat i vår havsvik, där vi brukade bada. Efter denna tid av sorg blev jag sjuk och dog i tuberkolos. Därför söker jag hans like även i detta livet.Tessa nickade och kramade hans hand - Jag förstår dig, och hon tog fram en näsduk då hon såg stora tårar trilla ner på hans kind. Hon tillade: Kom ihåg, här har du alltid en vän, och vänner gör ingen skillnad på kön. Tack, Tessa, sa han medan han torkade bort en tår.Snart visste alla i Ekolunden vem han var och togs in i deras gemenskap.

Celine, som var klärvoajant och kände till kosmiska hemligheter talade om för Tessa att när en kvinna väljer sitt nästa liv och där vill leva som man - dras hon även som man till de eller den man som liknar mannen i det förra livet. Det är en kosmisk lag.

Frank var en klok man och han insåg att livet inte bara var arbete och bekymmer. Därför skulle det ordnas en höstfest innan mörkret och kylan gjorde sin entré.

Det var en strålande höstdag - träden stod i sin allra vackraste skrud i alla regnbågens färger, men snart skulle de vackra löven singla ned på marken. Solen sände fortfarande sina varma strålar, men nätterna började bli kallare.

Alla hade hjälpt till att duka ett långbord på gräsmattan med varierande porslin som hade skänkts till dem. De hade provianterat mat och vin och lägrets speleman som de kallade Pan var installerad med panflöjt och munspel. Till barnen hade det dukats ett mindre bord vid sidan om med saft och bullar som hade bakats i det stora köket. När alla hade satt sig vid bordet spelades det upp en melodi med panflöjten som fick huden att knottras på de flesta. Efter denna inledning började man inta bordets läckerhet under munterhet och skratt. När alla var mätta och belåtna började dansen på gräsmattan där även barnen deltog. Barnen hade inte tagit skada av den långa vandringen - tvärtom. De var harmoniska och fria små barn. De hade ännu inte blivit delaktiga i den kalla och manipulerande världen utanför ekobyn. Tids nog skulle den uppenbaras för dem.

Celine smög sig bort - hon skulle inte våga dansa med Frank om han bjöd upp henne. Men Frank spanade efter henne - han hade gärna velat ha en dans med henne. Alyssia hade börjat bli ganska rund om magen och hade svårt att röra sig. Tessa däremot virvlade runt till panflöjtens ljuva toner, och hon tog tag i Frank som glatt följde med i dansen. Alla skrattade och var glada denna stund - det var meningen med denna fest.Dansen pågick till långt efter solnedgången, sedan började det bli för kallt utomhus. Många blev förälskade denna dag och sågs vandra parvis hem efter dansens slut. Det började bli kallt även inomhus och det behövdes kanske även lite mänsklig värme.

Nästa dag var en söndag och alla var lediga förutom i köket och de som arbetade med djuren. Här i ekobyn kände de en enorm lycka och samhörighet - här var de fria människor - inga slavar under en diktatur.
Så en kväll i november föddes Alyssias och Franks barn - en liten pojke som fick namnet Leo. Han var ett av de superintelligenta barn som började födas på Jorden - ett indigobarn.Dessa barn behövde inte gå i vanlig skola - de kunde läsa och skriva när de var ett år. De var inkarnerade barn från stjärnorna och de mindes därför sina tidigare liv. Det var dessa barn som myndigheter inne i stan fick problem med eftersom chippet som hade injicerats vid födelsen stöttes bort.