VILDDJURETS MÄRKE
av
Maini Sand
.

Streckkoden

KAPITEL 9

´*•.¸¸.•*´`*•.¸¸.•*´¯`*•.¸¸.•*´`*•.¸¸.•*´

Inne i stan var det ganska lugnt - sommaren var snart tillända och turismen bar borta. Såtillvida var det som förr. Människor kom på besök - mest från grannländerna. Norge blev aldrig EU-medlem och blev därför ett friare land. Illuminaterna hade inte kunnat rå på detta stolta folk. Många chiplösa hade därför flytt till Norge och där granskades de noga - de tog inte in kreti och pleti. Sverige hade tidigare varit ett generöst land som tog emot flyktingar från när och fjärran, men nu var det svenskarnas tur att fly sitt land.

All media var reptilstyrd - datorerna kontrollerades - ingen fick skriva fritt ur hjärtat och absolut inget negativt om Vilddjuret. Vid den här tiden fungerade datorn även som en TV-apparat, men allt som visades där var censurerat, liksom även tidningarna som fortfarande gavs ut. Därför fick folket aldrig veta SANNINGEN. Den kom istället via de hemliga organisationer som hade bildats och som gått under jorden. All media manipulerade därför allmänheten med det reptilstyrda Vilddjurets desinformationer. Media var endast marionetter som fick ekonomiskt stöd för sina lögner. De chiplösa hade därför inget intresse av denna form av nyheter - de visste ju att ingenting som skrev där var sant.

Reptilorganisationer samlades ofta - även de i hemlighet. Då ordnades det ofta sataniska riter där man drack blod från ett dödat människooffer. Offret var ofta en familjemedlem i yngre ålder. Eftersom fullblodsreptilerna var förklädda som människor måste de dricka blod för att deras rätta identitet inte skulle uppenbaras och deras hud skulle bli reptillik. Denna ritual var ytterst hemlig - de visste att skulle den hemligheten komma upp i offentlighetens ljus skulle det skapa enorma problem för dem. Vid denna tid styrde reptilerna över hela världen, men de började nu få allt svårare att förklä sig. De hade ju vandrat här på Jorden så länge, och om inte deras förklädnad fungerade kunde de inte stanna kvar här. Då måste de resa tillbaka till sin hemplanet - den fanns i Drakens solsystem - för att där omstrukturera sina kroppar. Deras tid här på jorden var snart förbi och därför var det bråttom med alla beslut som måste fattas här. Om de skulle försvinna från Jorden nu skulle andra ta över - och det var inget de önskade. Nu hade de äntligen etablerat sig högst upp på maktpyramiden och där tänkte de stanna. De hade nu lyckats ändra på hela samhällssystemet så att det passade dem perfekt. Det hade bara kommit en liten droppe Malört i deras bägare som de måste hantera med försiktighet.

De hade fått konkurrens och den bekymrade dem en aning. Det var de ursprungliga skaparna av människosläktet som hade börjat uppenbara sig på det mest sällsamma sätt. Det inkarnerade nämligen små barn som började ställa till problem. Dessa var mycket farligare än de människor som de hade lagt under sig, som de kunde styra med chippet. De visste också att ett krig i rymden kunde bryta ut mot dem om de blev FÖR övermodiga och FÖR ondskefulla mot befolkningen. Därför blev de tvingade att lägga band på sig, vilket var ganska svårt i vissa lägen. Men än så länge hade de makten över Jorden och det var bäst att ”smida medan järnet var varmt”. Därför tog de på sig en mask med en god sida, vilket inte fungerade särskilt länge eftersom indigobarnen genomskådade dem.

De började emellertid med att utlysa en stor festival med sång, dans och teater och stora sportevenemang som skulle gå av stapeln i staden. Samtidigt öppnades affärer för försäljning av vin och sprit. Stora plakat sattes upp här och var, där det bland annat framgick hur folket levde. En bild på en familj visades: se hur bra vi har det - vi lever i överflöd. Men ingenting om tankens fattigdom nämndes. Deras tankar var ju kontrollerade i och med chippet. De kunde inte ens stänga dörren till själens inre rum - det allra heligaste. Men det kunde indigobarnen, vilket var en källa till förtret för myndigheterna. De indigobarn som växte upp, som var i 10-årsåldern använde sin tankekraft och kunde därmed hålla onda krafter borta. Dessa barn använde sig även av telepati och kunde därmed sända tankar till vänner i ekobyarna - där de flesta också använde denna kraft. När detta till sist gick upp för myndigheterna vred de sina händer i vanmakt. Nu hade de fått smaka på sin egen medicin